Nånstans i fjärran finns ett minne av de ljusa dagar,
då min börda inte var så här tung.

Fast mina ben knappast bär mig,
fast mina krafter känns ha försvunnit redan för länge sedan,
minnet av det förflutna tvingar mig att fortsätta framåt.

Jag vet att det senast,
då jag inte orkar ta ett enda steg till,
finns ljus och värme omkring mig, igen.